piabernthling

Sörmland

Hans Tanghöj och Kerstin Hansson slutar som divisionschefer i Landstinget Sörmland med bibehållen chefslön, när deras förodnaden går ut 31 maj. De återgår då till sina tjänster som läkare på Medicinkliniken i Eskilstuna och Radiologiska kliniken i Nyköping.

Kerstin Hansson och Hans Tanghöj har varit divisionschefer ända sedan divisionerna bildades. De har varit engagerade i att utveckla ett länsövergripande perspektiv i den sörmländska sjukvården med en stark närvård och ett gott samarbete med kommunerna, säger hälso- och sjukvårdschef Jörgen Striem i ett pressmeddelande.

Kerstin Hansson och Hans Tanghöj får enligt de avtal som finns behålla sina chefslöner när de går tillbaka till att arbeta som läkare, på 101 000 respektive 103 000 i månaden.

Detta för att de innan de blev divisionschefer 2005 var verksamhetschefer från 2001. De har alltså varit chefer i mer än tio år vilket var gränsen i det gamla avtalet för att få behålla chefslönen även då man lämnat sitt chefsjobb.

Detta avtal är sedan hösten 2011 förändrat så att nytillträdda chefer i Landstinget Sörmland inte längre får behålla chefslöner om de går tillbaks till andra tjänster.

Kerstin Hansson har varit chef för division medicinsk service sedan år 2005, som bland annat ansvarar för ambulanssjukvården, akutmottagningarna och vårdplatsenheterna på länets sjukhus.

Hans Tanghöj har varit chef för division närvård, sedan år 2005, som bland annat ansvarar för länets psykiatri och de allmänna sjukhusens medicinavdelningar.

Rekryteringen av nya divisionschefer har startat och både Kerstin Hansson och Hans Hanghöj stannar som divisionschefer tills att efterträdare finns på plats.

Sitter tittar på Hemliga miljonären, där Åsa möter utsatta kvinnor i Malmö.

Där hon möter barnmorskan som arbetar inom sprutbytesprogrammet och nära de utsatta kvinnorna på gatan.

Det är detta man kan kalla att finnas och verka hos den ”lilla” människan.

Hur många av de på samhällets botten tar sig till sjukhus och mottagningar, när de är i behov av vård?

Då är det lättare att ta sig till de arbetare som finns kring dem själva och lärt känna dem och där  tilltro har fått växa fram och därifrån kan ngt unikt få växa fram och skapa skillnad i deras framtid.

Därför är sprutbytesprogram/ harm reduction ngt som är bra, så att hjälpen finns där hjälpen behövs och där vi ser till att ljusets låga få brinna och inte låter dessa människor få känna ännumer utanförskap.

Dagens debatt

Frågan som gäller patientsäkerhet och vårdskador är oerhört viktig och något som måste skärpas när det gäller anmälningar både från patienter och personal.

Patienternas makt är oerhört viktig och måste skärpas i enkelheten till att veta hur man anmäler vårdskador och att dessa anmälningar utreds ordentligt och verkliga förändringar sker. Även detta att personalen måste skärpa sig i att anmäla, skriva synergirapporter, är oerhört viktigt. Att uppföljningar sker kontinuerligt i arbetet på enheterna och avdelningarna, att förändring kommer till skott och att rutiner på arbetsplatserna förbättras och efterlevs och inte bara stannar i vackra ord och personalmöten.

Det finns personal som inte kan se syftet med att skriva alla synergirapporter då inte mycket görs från klinikledning och chefer vad gäller uppföljningar och förändringar på enheter och avdelningar.

Jag har själv arbetat på avdelningar där otroligt bra arbete gjorts vad gäller att få personalen mer medveten, engagerad och där förändringar skedde konkret och jag har arbetat på avdelningar där inte mycket görs och bara slutar i just vackra ord och papper i dammiga pärmar.

Så för att få bra förändringar och bra strategiskt arbete måste ledningen lyssna på personalen och patienterna. Stoppklossar som stoppar arbetet för att ge bättre vård måste bort. Bättre arbetsplatser måste till för personalen som fått tappade sugar i att bli motarbetade och inte lyssnade på. Här spelar bra modiga politiker, bra valda modiga chefer en stor roll.

För att nå bättre patientsäkerhet och bättre resultat i denna fråga har landstinget Sörmland gjort en rejäl kovändning i genom att minska antalet vårdplatser och minska personalantalet. Det ger inte högre patientsäkerhet eller underlättar arbetet i bättre rapporteringar.

I dag arbetar personalen ihjäl sig, ska göra mer och springa fortare och får ingenting för det. Läkarna tjänar enorma summor och sjuksköterskor, undersköterskor ska schemaläggas så att deras liv inskränks privat för att inte tära på ekonomin i landstinget Sörmland.

Personalen känner att politiker inte vet hur verkligheten ser ut på personal- och patientnivå när gapet mellan chefer och personal bara blir större och när chefer och politiker inte lyssnar på hur verkligheten ser ut.

Hur många politiker finns till för väljarna nere på golvet och lyssnar på personalen närmast patienterna i stället för på chefer som undanhåller informationen från hur verkligheten ser ut och i stället bara leverera snygga siffror så politikerna blir nöjda och tror att allt ser så bra ut?

Jag uppmanar verkligen dagens folkvalda politiker och framför allt de i högsta toppen i kommuner och landsting att skrapa lite mer på ytan för att se hur verkligheten ser ut och inte bara svälja den vackra fasaden som levereras i form av statistikpinnar och siffror.

Pia Bernthling (C)
Ledamot i landstingsfullmäktige Sörmland

Sitter och blir så enormt berörd över Johan Rabaeus och stjärnorna på slottet. Modet, styrkan att gå sin egen väg och sedan ha kraften i att förlåta och vara tacksam.

Jag ligger i sängen och njuter av att se program där hjärtat ler, värme sprider sig i kroppen och man faktiskt kommer p sig själv att bara le……………………….

Ett varmt hjärta, ett öppet hjärta och tro på sig själv är den dyraste gåvan en människa kan ha och ge till sig själv.

Leendet är som ett

ljus i själens fönster

det visar att hjärtat

är hemma

Det är förvånansvärt att människor som kallar sig socialdemokrater tycker att direkta val inom partiet är felaktiga och att det enda riktiga är att den styrande valberedningen bestämma vilka kandidater som får godtas som förslag, skriver José L Ramírez.

Nyligen deltog jag i ett möte med Tullinge socialdemokratiska förening. Riksdagskvinnan Christina Zedell skulle inleda en diskussion om partiets situation efter alla diskussioner och funderingar kring valet av Håkan Julholt. Zedell höll ett väl formulerat anförande om partiets situation och hur vi ska hantera medlemsvärvning och medlemssituationer. Jag ställde ändå en fråga till henne angående den rådande proceduren vid val av partiordförande. Jag nämnde då att det spanska socialistpartiet gör det möjligt i sina stadgar att anordna primärval, dvs att tillåta flera kandidater till partiledarposten och anordna ett val där varje partimedlem får rösta.

Christina Zedell avvisade direkt detta alternativ, med tydligt samtycke (eller åtminstone utan någon reaktion) från alla de cirka 15 närvarande vid mötet. Zedell gav inga argument emot direktval. Hon tyckte att det räcker med valberedningens arbete, eftersom de granskar kandidaterna noga (detta kan man undra, men OK!). Att Christina Zedell ogillar direkta val hade hon visat redan innan, när hon deklarerade att hon inte gillar den rådande personvalsbestämmelsen.

Det är förvånansvärt att människor som inte bara kallar sig socialister utan ”socialDEMOKRATER” (vilket betonades av Zedell) tycker att direkta val inom partiet är felaktiga och att det enda riktiga är att låta ledningen och den styrande valberedningen bestämma vilka kandidater som får godtas som förslag och endast kongressombuden ska få avgöra valet. Visserligen får enskilda medlemmar inom de lokala organisationerna nominera kandidater på något sätt, men allt ska filtreras igenom flera organ styrda av några personer valda inom partiapparaten. Det visar en korporativistisk anda som jag noterat långt tidigare och t o m skrivit en essä om (”Individens ställning i det kommunala självstyret”).

OBS! Jag talar nu inte om att partiledaren ska väljas av alla medborgare. Jag talar om partimedlemmarnas ordförandeval. Det är obegripligt varför medborgarna ska få välja president i en demokratisk stat, men partimedlemmarna inte ska få delta i valet av ordförande inom sitt eget parti. I Sverige är vi inte vana vid direktval av president, eftersom vi har kvar en monarki. Men vi får väl tänka demokratiskt ändå.

Jag har svårt att förstå problemet med att välja partiordförande i direkta val. Håkan Julholt har råkat ut för stor kritik och SAP riskerar att tappa förtroendet bland väljarna och skrämma bort medlemmar. Juholt åker nu land och rike runt för att visa för medlemmarna vad han står för och för att försöka återskapa förtroende hos medlemmarna. Detta kallar jag för en bakvänd valrörelse. Man ska skapa förtroende före valet, inte efter valet av ordförande. Om SAP hade haft flera fria kandidater, då skulle dessa fått presentera sig och sina politiska uppfattningar, samt låtit medlemmarna välja den som de tyckte var bäst. På detta sätt skulle partimedlemmarna bli ansvariga för valet och ta konsekvenserna av det. Som det är nu, tycker många att Julholt inte är vald av dem och att man därför kan driva en kampanj (öppet eller dolt) mot honom.

Det finns flera indicier än det som jag tog upp i föregående inlägg på det som kan kallas korporativism inom SAP och som går ut på att det är ledningen som styr och bestämmer allt. Talet om att medlemmarna får vara med och tas på allvar är en myt, som visar sig även genom andra indicier än partiledarvalet.

När de politiskt etablerade talar om solidaritet och om ”allas” medverkan, visar sig att de inte skiljer mellan ett ”kollektiv” och en ”gemenskap”. Många inom SAP:s etablissemang påstår att ”alla” får inflytande. Redan den gamle Aristoteles i sin bok om Politik påpekade att ordet ”alla” är mycket tvivelaktigt. Demokrati handlar inte om ”allas” åsikt (rent kollektivt och således uppifrån styrd) utan om ”var och ens” åsikt. Så länge partiapparaten inte blir lyhörd för medlemmarna, så länge dessa behandlas som ”individer”, inte som ”personer”, så länge medlemmarna inte känner sig sedda, kommer inte ett parti som kallar sig ”socialdemokratiskt” att fungera.

SÖRMLAND

Håkan Juholts avgång var nödvändig, säger Hans Ekström, ordförande för Södermanlands S-distrikt om sin partiledares beslut. Även Urban Granström (S), kommunstyrelsens ordförande i Nyköping, tycker att Håkan Juholts beslut att avgå från partiledarposten var riktigt. En åsikt som även Gnestas och Trosas s-toppar delar. Uppdaterad 16: 37

Ja det är verkligen tragiskt denna affären Juholt! Men nu kanske Socialdemokraterna kan återhämta sig och få en värdig partiledare och de kämpande i kommuner och landsting slipper huka sig i bänkande. Detta kanske kan lugna ner socialdemokraternas debattklimat som oftast bestått i härskarteknik vad gäller deras retorik. Lite mer ödmjukhet, öppenhet och ärlighet hoppas jag på att få se framöver.

Att ha varit ett stort ledande parti och därmed storebrors komplex till att få retirera i att förstå att glansdagarna är över, borde skapa plats för ödmjukhet och just öppenhet och se att det forna stora partiet inte klarar sig själv längre och därmed inte kan köra sin egen linje längre.

Men jag har länge känt sorgsenhet över de hårt arbetande socialdemokraterna runt om i landet som bara fått tagit ”skit” för sin partiledares framfart och beteende. För det är ingen värd, för att arbeta politiskt är ingen semester och framförallt inte att vara fritidspolitiker det ska gudarna veta.

Även i Centerpartiet ser vi ­positivt på att de som har allra lägst ­inkomster och minst ­kapital ska få möjlighet till en tjockare plånbok och trygg­are vardag. Men det är fel att skillnader i inkomst skulle­ vara det stora problemet i ­dagens Sverige. Om vi jämför inkomstspridningen i olika länder med hjälp av den så kallade gini-koefficienten så framgår att Sverige är och förblir väldigt jämlikt.

I en ny sammanställning av förmögenhetsspridningen i olika länder som gjorts på uppdrag av den schweiziska banken Credit ­Suisse framgår att Sverige är ett av de mest ojämlika länderna i Europa. Bara i Schweiz är förmögenhetsklyftorna större.

Medan de tio rikaste procenten i Finland förfogar över 27 procent av tillgångarna har de tio rikaste procenten i Sverige 72 procent av förmögenheterna.

Trots den relativt jämna inkomstfördelningen i Sverige är det alltså några få som har väldigt mycket samtidigt som många inte har något. Det är självfallet inget fel att vissa har det bra. Utmaningen består i att möjliggöra för fler människor att skapa sig en större buffert. Omkring 30 procent av svenskarna uppger i en Sifo-­undersökning att de har mindre än 10 000 kronor på banken för oförutsedda utgifter. Det innebär stora svårigheter om glasögonen går sönder eller om man behöver ­betala dubbla hyror vid en flytt.

Den ojämna förmögenhetsfördelningen bygger både på en politik som strävat efter att människor ska vara mer beroende av offentliga transfereringar än av privata tillgångar och på ett skatte­system som gör det mer lönsamt att låna än att spara.

I Centerpartiet stirrar vi oss ­inte blinda på inkomstskillnaderna som i realiteten är förhållandevis små. Vi anser att det är mer angeläget med en politik för mer tillgångar till fler. För människors trygghet och frihet är ­inte bara beroende av hur mycket pengar som kommer in på kontot ett visst datum utan ­beror i lika stor utsträckning av hur mycket pengar som finns där över tid.

Vi anser därför att regeringens arbetslinje måste kompletteras med en sparandelinje. Det ­behövs ett värderingsskifte i fråga om sparande på samma sätt som vi har haft när det ­gäller arbete.

Centerpartiet i Sörmland och landstinget har tidigt agerat för att bilda en region med omlandet till Stockholm. Uppsala var en naturlig partner, men var själva inte beredda att bilda region just nu.
Centerpartiet ville gå vidare med en regionansökan för att inte hamna i dagens dödläge. Vi är starkt för direktvalda regionparlament med egen beskattningsrätt. Lösningen i dag med Regionförbund och kollektivtrafikmyndighet som är indirektvalt med vetorätt vid varje beslut är inte godtagbar.